Lotta Kilander

 
 
Vem är kvinnan som skriver om små sagoväsen? Om Monjorna som de kallas. Jo. Lotta Kilander heter jag. Har hunnit bli 42 år. Och bor med min dotter i Munkegärde. Tillsammans med alla våra djur! En hund. Collietiken Alice. En häst som heter Sam. Men han har flyttat hemmifrån och bor på landet ett tag. Sedan har vi kaniner och fiskar.
Jag älskar sagor! Det har jag alltid gjort. Och att ta med barnen från verkligheten. Den ibland lite trista vardagen med alla måsten och krav. Till en helt annan värld! En utan gränser. Dem bestämmer man själv. Där kan allt hända! Och alla kan följa med. De tuffa och de svaga. De starka. Långa och korta. Smala och tjocka. De mobbade. De populära och de inte så populära. Den här världen är till för alla! Som ett skönt avbrott. Där man kan hämta kraft till en ny dag.
 
 
Jag har alltid skrivit mycket. Som terapi när det blivit för mycket i livet. När jag känt mig som en tryckkokare nära att explodera. Då åker papper och penna fram.
Men det mesta har hamnat i papperskorgen. Det har liksom tjänat sitt syfte. Tills för några år sedan!
Boken om ”Sara och Monjorna” kom till ute i skogen. Min flicka var liten. Jag följde med henne och någon kompis till skogen. De byggde hyddor och lekte indianer. Barnen hade roligt och där satt jag. På en stubbe mitt i skogen. Funderade på hur det skulle se ut om någon av dem rymde hemmifrån? Var skulle de bo? Vem skulle de möta? Och vem skulle rädda dem?
Nästa gång tog jag med block och penna. En termos kaffe och en sittdyna. Det var så det började. Där föddes Sara.
 
Jag läste boken för min dotter. Hon blev eld och lågor. När hon kom hem efter lek och stoj ropade hon först ”hej”. Sedan ”har du skrivit mer?”
Men hur mycket jag än skrev räckte det inte. Hon ville höra mer!
Några av mina vänner läste den och uppmanade mig att skicka in den till ett förlag. Varför inte, tänkte jag. Sagt och gjort. Och två förlag nappade.
Jag hade en enorm tur att illustratören Carina Andre korsade min väg. Precis när jag behövde bilder till Saraboken!
Hennes fantasi stämde överens med min. Helt och hållet!
Hon målade exakt de bilder jag hade i huvudet. Som jag satt ord på. Men ville se på papper.
När hon läst mitt manus målade hon bilderna och omslaget till första Saraboken.
Jag hoppas att vi har ett långt samarbete framför oss. Med massor av böcker!
 
 
Nu har första boken just kommit ut. Men det ligger fem till hemma i samma serie. Sara i alla tänkbara äventyr!
Men jag skriver också annat. En deckare för vuxna. Och en barnbok om hur det gick till när vi födde upp Putte. Ett litet lamm som bodde hos oss förra sommaren (2005). I köket hemma i radhuset i Munkegärde! Det var en annorlunda upplevelse.
Tycker man sig vara bunden av småbarn. Är det inget alternativ att ta sig an ett lamm! Speciellt om man vill ha en bra relation med sina grannar efteråt.
Ett lamm låter när den inte vill vara ensam. Särskilt på natten!
Och den vill ha mat. Också det på natten! Den här var så undernärd att han inte orkade suga. Så det tog en timma att få i honom 1 dl välling. Och då var det snart dags för nästa mål. Pust! De är sååååå söta. Men det var mycket jobb!
 
Så ser det ut just nu. Djur och natur är fortfarande en stor del av mitt liv. Och det finns alltid block och penna med. Överallt! För tänk om en bra ide dyker upp. Det är bäst att passa på. Så ser ni en ”tant” som sitter och skriver på de allra konstigaste ställen. Ja, då kan det vara jag.
 
 

Kontakta mig: lotta.kilander@tele2.se